Jenaski

Jag har som en egen policy att inte skriva vad som helst på min Facebook. Helst skriver jag inget alls. Om jag inte är riktigt lycklig och glad och vill dela med mig. Men det verkar vara okej att skriva vad som helst om man råkar må dåligt för stunden. Då får man saker att låta riktigt illa för att sedan förklara det som att det bara var något som slank ur då. Förklaring av en tveksamhet som verkligen inte ligger hos mig, men det gick utmärkt att klanka ner på mig.

Jag har nog släppt det nu. Accepterat att de som jag älskar är förlorade. De ska inte finnas i mitt liv mer. Jag måste sluta älska. Jag var troligen inte själv älskad när det gick så lätt att släppa taget om mig. Det är dags för mig att på allvar försöka skapa ett nytt liv. Mitt eget liv utan någon som sedan raserar det.

Jag längtar efter att det lilla livet ska göra entré. Jag ska jobba för det. Snart dags igen.

Klart slut..